Vi pendlar inte riktigt med.....
Kategori: Allmänt
19 juni 2008 AD
Det fanns en tid, när jag var yngre, som svenskarna hade en mer realistisk bild av sig själva. Vi tänkte att vi får vara nöjda med en medalj i friidrotten under OS. Och vi blev ohyggligt glada över att Anders Gärderud sprang till sig ett guld. Vi hade fått för oss att spanjorer, greker, portugiser och italienare hade det ohyggligt fattigt och eländigt. Och vi gav därför mycket mer i dricks än vi behövde när vi åt på strandresturangen under charterresan. Vi ansåg att endast ett mirakel kunde få oss att vinna European Song Contest (ESC). Och när vi gjorde det så fanns det gott om utrymme i tidningar och etermedia att säga att "fel låt vann" eftersom vi innerst inne kände att vi inte förtjänade att vinna. Sommaren 1994 var magisk eftersom det var så varmt vecka efter vecka medan vi vann och vann och till slut kom trea i fotbolls-VM
Nu har det varit tvärtom ett tag. Vi har räknat med minst 3-4 guld vid friidrotts-VM, vi har blivit erhört förvånade över att inte Sverige vunnit, eller åtminstone kommit bland de tre bästa i ESC. Och vi har varit övertygade att Sverige skulle ha kommit två efter Spanien i gruppspelet i det Fotbolls-EM och därefter gått vidare till minst semifinal. Och varför har inte Europa förstått att vi tar charterresan ner till Spanien för att kunna äta middag och dricka vin för en spottstyver? Varför har det blivit dyrare än restaurangerna här hemma i Sverige? Och varför blir vi inte äldst i världen längre?
Vi har gått från överdriven blygsamhet och jantelag till storhetsvansinne, och nu har vi hamnat i en jättebaksmälla. Eller, det kanske är fel att säga vi. Många av oss tyckte nog redan 1979 att det fanns saker vi kunde vara stolta över, många av oss tyckte nog att vi 1999 hade överdrivna förväntningar på Sverige.
Men vilka hade förmågan att se mönstret? Det som ur ett mikroperspektiv förklarar att en liten nation som Sverige pendlar fram och tillbaka på framgångens våg. Det som ur ett makroperspektiv visar att nationalismen efter hundratals år är på väg att dö bort, och att dessa tävlingar nationer emellan som går ut på att få så många segrar och utmärkelser som möjligt är natioalismens makabra dödsdans?
