Meningslösa bilder
Kategori: Bahá'í
19 september 2008 AD
Bahá'í har till skillnad från kristendomen undvikit att använda idealiserade bilder på Guds budbärare. Foton på Bahá'í-trons grundare Bahá'u'lláh (Guds Strålglans) har bara spridits av Wikipedia, där bildredaktörerna i strid med Wikipedias egen stränga respekt för bildrättigheter envisats med att lägga in en dålig kopia av ett passfoto i artiklarna.
Detta har upprört alla bahá'í-troende på planeten, men det råder inget absolut bildförbud som inom Islam. Kortfattat kan man säga att bahá'í-troende kräver att bilder på alla Guds budbärare ska behandlas med djupaste respekt, och att det är meningslöst att försöka pryda en religion med idealiserade bilder på religionsgrundaren.
Att dyrka en bild är ungefär lika vettigt som att försöka komma närmare Gud genom att sitta och titta på de påstådda skelettbitar av Jesus jordiska kropp (reliker), som många katolska kyrkor skyltar med.
Om du inte kan höra Hans ljuva ord, om du inte kan ses av Hans genomträngande ögon, om du inte kan få en vänlig klapp eller en uppmuntrande gest av personen på bilden – vad är det då för mening att dyrka bilden? Läs Hans skrifter och dyrka Gud i stället!
Bahá’u’lláh lär oss att Guds väsen ligger utanför vårt vetande. Detta betyder att vi inte bör föreställa oss Gud i fantasin, till exempel som en man. Det skapade kan inte förstå sin skapare. En byggnad kan till exempel inte förstå arkitektens väsen. Arkitektens natur är fullständigt oförståeligt för de hus Han ritar.
Många religioner lär oss, trist nog, att mänskligheten är så usel att jorden kommer att gå under. De trogna ser fram mot sin plats i himmelen och tror att det flertal som inte tog emot Jesus, Muhammed eller vem det nu är, kommer att förpassas till helvetet.
Bahá'í-tron är en världsreligion, vars främsta syfte är att ena alla människor i en universell Sak och en gemensam tro. Bahá’íer är anhängare till Bahá’u’lláh (Guds härlighet), som klart och tydligt deklarerade att Guds vilja är mänsklighetens endräkt och ett samhälle där rättvisa, fred och harmoni råder på jorden. Om planeten får läka sina sår och mänskligheten upphöja sig till en högre andlig utvecklingsnivå, får vi en värld där människan kommer närmare Gud.
Paradis kan bara skapas i den värld som är instängd i rummet och fångad i tiden, och det är det mål som vi bör ha här på jorden. När en människa dör upphör dessa begränsningar och människans själ blir fri. Nästan alla religioner och filosofier, inklusive ateismen, har ägnat all kraft åt att försöka beskriva den plats som själen kommer till efter kroppens död. Men det är meningslöst att spekulera kring destinationsorter när själen faktiskt lämnat rummet och tiden. Man kan i stället, enligt Bahá'u'lláh, tala om själens tillstånd efter kroppens död, och själens tillstånd definieras av dess förhållande till Gud.
Så mycket mer har Guds budbärare inte avslöjat för oss.
