1 Ord 165 BE 13 juli 2008 AD Gravhelgedomarna i norra Israel, där Bahá'í-trons båda grundare Báb (1819 -- 1850) och Bahá'u'lláh (1817 -- 1892) vilar, kan nu komma att placeras på FN:s lista över världsarv. FN-organet UNESCO beslutade den 8 juli 2008 att de båda helgedomarna har "omistliga universella värden" för mänskligheten, och klassade dem som "en del av mänsklighetens kulturella arv".
Beslutet från UNESCOS Världsarvskommité innebär att de två bahá'í-helgedomarna placeras på samma lista som pyramiderna, Taj Mahal, Kinesiska muren och Stonehenge. Världsarvslistan innehåller även objekt av global religiös betydelse som Vatikanen, den Gamla staden i Jerusalem och de av talibanerna förstörda jättestayterna av Buddha i Afghanistan. Bábs och Bahá'u'lláhs gravhelgedomar är de första objekten som tillkommit i modern tid som lagts till på världsarvslistan av UNESCO.
De två gravhelgedomarna är även kända för de trädgårdar och planteringar som omger dem, och som med färg och form berättar om de två gudsmännen. Bábs gravhelgedom med de vackra terrasserna ligger på berget Karmel och är ett berömt landmärke i Haifa. En halv miljon människor vandrar varje år vägen upp. Bahá'u'lláhs gravhelgedom är belägen i Bahji utanför 'Akká -- en stad som numera är sammanvuxen med Haifa.
"Vi välkomnar UNESCO:s vidkännande, som belyser betydelsen av de heliga platserna för en religion som på 150 år vuxit från en mindre grupp anhängare i Mellanöstern till en världsomspännande gemenskap med troende i nästan varje land", säger Albert Lincoln, generalsekreterare för Internationella Bahá'í-samfundet.
Lincoln uttrycker även sitt tack till den israeliska regeringen, som tagit aktiv del i nomineringen av de två helgeomarna till världsarvslistan.
Inför Melodifestivalen: skygglapparna på så att du inte ser Europas breda ansikte.
European Song Contest (ESC) och den svenska uttagningsprocessen hör (tillsammans med sport) till nationalismens och lokalpatriotismens sista utposter. Det som skulle kunna vara ett uppvisande av Europas mångfald och endräkt i harmoni är i stället:
1) ett förklenande av och en parodi på Europas musikskatter 2) en massrörelse av etnisk rensning via telefonröstning
Överallt på nätet pågår just nu debatter om vem eller vilka som bäst representerar Sverige. Smaka på det. Representera Sverige. Än är inte nationalismens dagar förbi, FESCISMEN är tyvärr ett uttryck för det.
Den grekiska termen Europa härleds från de grekiska orden för bred (eurys) och ansikte (ops).Det var ett underbart undantag när finska Lordi lyckades förpassa nationalismen till historiens bakgård genom att ena Europa om en låt representerande en viss musikstil.
Vi behöver bara ta ett steg bakåt, historiskt sett, så är vi tillbaka i den tid när vi skulle vara klanen eller stammen trogen. Och med alla lilleputt-nationer som dykt upp efter Jugoslaviens fall så skulle väl även vi kunna skicka ett bidrag för götarna, ett för svearna, ett för guterna osv till Belgrad.
Europa hade 27 länder 1988. År 2008 finns 46 länder i Europa. Montenegro är den senaste i raden av stater som utropat sig som självständiga för att de råkar ha en annan dialekt, en annan religion eller en annan historietolkning än det land det tidigare var en del av.
Världen är ett enda land och mänskligheten dess medborgare. Enandet av hela mänskligheten är hallstämpeln för det stadium vilket det mänskliga samhället nu närmar sig. Familjens, stammens, stadsstatens och nationens enande har stegvis vunnits och upprättats. Världens enande är målet mot vilket en plågad mänsklighet styr.
Världen är mycket sjuk numera på grund av människornas rovdrift. Mänskligheten är plågad och lider. Tillsammans, enade, kan vi börja bota planeten, biosfären och oss själva. Det är hög tid att Europa blir en federation med de nuvarande länderna som delstater, och att Europa därefter förenas med resten av världen i ett Jordens Förenta Stater.
Hur kan det komma sig att det är så viktigt att vinna ESC -- detta själlösa, materialistiska jippo som lockar tittarna till etnisk rensning via telefonröstning? Varför röstar nordbor på nordbor, slaver på slaver och greker på greker egentligen -- är ESC en uppvisning i xenofobi?
Hur kan det komma sig att studiopubliken i ishallarna i de städer som varit värdar för de svenska uttagningsdeltävlingarna vrålar av förtjusning när Christian Luuk nämner stadens namn? Varje deltävling är ju den andra lik, och man får som TV-tittare inte veta eller se någonting om den aktuella staden.
Det är viktigt med artister och konstnärer som kan skänka oss vila, glädje och harmoni när livet är så pass tufft som det är. Det är också viktigt med artister och konstnärer som påminner oss om solidaritet och/eller det förtryck som förekommer men som vi gärna blundar för. Författare, konstnärer, musiker, sångare -- de har oerhört viktiga uppgifter i vårt samhälle och kan vara värdefulla i främjandet av internationell förståelse.
Dessutom borde varje människa ges utrymme att utforska sin kreativa, skapande sida.
När ska Europa befria sig från nationalismens bojor?
Efter Melodifestivalen - vem minns något annat än ett svart tomrum?
