4 Barmhärtighet 165 BE
27 juni 2008 AD



Kristus har kommit till världen många gånger. Han är livsanden som besöker oss och tar sig själv en sådan kropp som våra. Han är inkarnationen av Guds vilja, begränsad av Gud till det uppdrag han måste utföra i den tidsålder han inkarnerats i. "Ty varje tidsålder behöver ett nytt mått av Guds ljus. Varje gudomlig uppenbarelse har sänts ned på det sätt som passade förhållandena i den tid då den framträdde." Han är alltid Ordet som talar med vår röst och hörs i våra öron, så att vi ska bli varse och förstå. Då Gud inte kan stiga ned till människorna utan att bränna sönder vår värld måste Guds Ord bygga en manifestation av kött och ben och bli en människa som du och jag. Detta är nödvändigt för att vi ska höra Ordet undervisa. Vi kan inte höra rösten av den som inte finns i rummet och tiden tillsammans med oss. Ordet har vandrat igenom oss många gånger och har talat i många länder. Men överallt har Han uppfattats som en främling och många har trott Honom galen.

Detta är Kristus, den Innerste och den Högste, som går med människan mot evigheten. Kanske har ni hört talas om Honom vid Indiens vägkorsningar eller i de tre vise männens land, eller i Egyptens sandöknar. Kanske har ni sett Honom vandra på något av bergen, Karmel, Sion eller Sinai.



Vi själva blir smorda när vi möts i det Osynligas Tempel en eller två gånger per årtusende. Då kommer Han fram, förkroppsligad, och Hans ankomst får vår tystnad att följas av glädjesång. Ändå nyttjar vi inte alltid våra öron till att höra och våra ögon till att se. Det är djupt tragiskt -- men återkomsten av en Jesus, en Moses eller en Muhammed skulle inte alls passa de religiösa ledarna och de bokstavstrogna och fanatikerna. Det återvändande sändebudet från Gud -- Hjälparen, Sanningens ande, Messias, Mihdí, Första punkten, den Femte buddhan, den reinkarnerade Krishna -- skulle gömmas undan i en underjordisk fängelsecell, och biskoparna, de lagkloka, ayatollorna, imamerna, rabbinerna, klosterledarna -- skulle kasta nycklarna i havet där det är som djupast. Nej, det skulle vara en katastrof om Jesus plötsligt dök upp med synpunkter på dagens kristendom, om Muhammed återvände för att predika under fredagsbönen.....

Mannen från Nasaret, föddes och växte upp som vi. Hans mor och far var som våra föräldrar. Han var människa. Men Kristus, Ordet som var i begynnelsen. Anden som vill få oss att leva våra fullaste liv, kom till Jesus och förenade sig med Honom. Och Anden var Guds förfarna fingrar och Jesus Hans harpa. Anden var sångens ord och Jesus dess melodi. Och Jesus, Mannen från Nasaret, var värd och talesman för Kristus, och vandrade med oss i svalka och hetta och kallade oss sina vänner. Gud väljer Sina budbärare, smörjer dem den heligaste av oljor, och låter en fruktträdgård vänta på Deras själar i Abhá-riket. Muhammed var inte bildad, förmodligen analfabet; ändå ansåg Gud att Han var rätt person att memorera tusentals sidor text ur Moderboken och sjunga hundratals ljuvliga sånger för folken i ett laglöst land. Moses var ingen ledare, ändå menade Gud att Han var den som skulle föra ett stort folk från ett land till ett annat. Siddharta Gotama hade inte ens baskunskaper när det gäller människornas lidande, trots detta blev Han människornas Ofjättrade vägvisare, den Buddha som visade hur människorna ska frigöra sig från lidandet och otillfredställelsen genom att inrikta sig på Det absoluta.

Alla religioners vackra kärnor enades i en enda punkt genom att Gud för 150 år sedan sände oss en Läkare med förmågan att ställa rätt diagnos på hela mänskligheten och vår planet, en Lärare med alla människor som elever, en Profet som berättade om Guds plan för mänskligheten, en Vetenskapsman som bevisade allt det han sade om Gud, om profeterna, om samhället, om människorna. Han återupprättade Jesus, Muhammed, Moses, Buddha, Krishna, Zarathustra och alla gudsmän.

Denne budbärare från Gud, denne instiftare av världsfreden, kom från öster precis som Jesaja förutsagt när han befann sig i Babylon. Och öster om Babylon ligger Iran, det land som européerna länge ville kalla för Persien. Detta land har fött många profeter, som Zarathustra som troligtvis var den förste sanne monoteisten.



Den perser som återupprättade Jesus, Muhammed, Zarathustra och de andra viktiga religionsgrundarna kastades i fängelsehålor och förvisades till de mest avlägsna platser av skräckslagna, rasande präster och myndigheter. Denne man, född i Teheran, berövades för alltid sin samhällsställning, sina ägodelar, sina vänner, sin hälsa. Han dömdes för brott han inte hade begått och beskylldes för alla brott de styrande kunde komma på, och de såg på så sätt till att han blev föraktad och övergiven av alla utom sin familj och de få som alltid trodde på honom. Han förgiftades, han tvingades i landsflykt mitt i vintern med bara tunna kläder på kroppen, och ådrog sig därför sjukdomar och smärtor som plågade honom resten av livet. Han låstes in tillsammans med mördare och sociopater i fängelsemiljöer där fångarna dog som flugor i smittosamma sjukdomar. Han tvingades under fyra månader bära en kedja runt halsen, så tung att nacken och ryggen skadades för resten av livet. Han hånades när han anlände till Bagdad, dit han och hans familj hade fördrivits av de iranska myndigheterna.

Och han hånades vid tvångsförflyttningen till 'Akká, det mest brutala och orena av alla fängelser, av fångar som fann en stunds skadeglädje i att skrika och håna: "Om du är persernas Gud, befria då dig själv och oss alla från detta det största av alla fängelser!" Som om Jesus inte redan hade svarat på denna fråga när han korsfästes tillsammans med de två ogärningsmännen!

Denne perser omnämns redan långt innan han föddes, i Gamla testamentet, i Jesajas bok 53:3 - 53:4: "Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man, van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån. Han var föraktad, utan värde i våra ögon. Men det var våra sjukdomar han bar, våra plågor han led, när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud, förnedrad."



Denne man, med titeln Guds Strålglans eller Bahá'u'lláh, och hans underbara budskap var Guds gåva till alla människor, eftersom Gud älskar alla människor och kände kärlek till oss redan innan Han skapade oss. Han förvisades slutligen till 'Akká och kom på så vis till det Heliga landet, profeterna förutspått. Till slut kunde inga människor längre låsa in honom, och han kunde resa sitt tält på berget Karmel, inte långt från Elias grotta.